Jag vet inte vad det är som gör det, om det beror på att jag är äldre, mognare, mer nöjd med mig själv och människorna runt om mig, eller om det helt enkelt bara är slumpen... Oavsett andlening, så kan jag då kort och gott säga att den ena dagen är bättre än den andra. Det är som att även om jag möter en massa motgångar, så blir det något bra av det ändå, som tillexempel dikterna vi skulle skriva på svenskan, som slutade med en massa skratt. Frågan om min Elving återstår fortfarande, handlar den om färgen brun, eller är den kanske mer personlig? Jag som skrev den vet inte ens själv...